Vi gick upp vid 8, drog på oss kläderna och gick ner till frukosten. Jag som tycker att det är superlyxigt med hotellfrukost och verkligen älskar det fick trots detta knappt i mig något, fjärilarna hade nog börjat flyga runt i magen på både mig och Michelle redan då. Efter frukosten så gick vi upp på rummet och gjorde oss i ordning. Vi tio drog vi först ner till coop och köpte lite vi kunde ha och äta i kön innan vi sedan tog bussen bort till Gröna Lund. När vi kom dit så var det inte så värst mycket folk där, kanske 30 pers som satt i en kö. Vi började leta efter en kö för de som skulle på soundcheck party men hittade ingen. Tillslut så fick jag iallafall tag på en tjej som sa att alla i spcrew skulle få nummer, jag blev nummer 13 och Michelle nummer 14.
Sen började väntan. I början kunde vi sitta i solen och då var det helt okej men sen när det blev skugga så blev det desto kallare. Vi underhöll oss med att lösa rubriks kub, äta och tjöta. Eftersom vi hade våra nummer så kunde vi ibland gå och sträcka på bena och ställa oss i solen för att värma oss.
När klockan väl blev 4 (då dom skulle släppa in oss som skulle på soundcheck party) så gick vi och ställde oss vid entrén. Men inget hände efter drygt en timme kom en kille och sa till oss att vi skulle komma in bakvägen, så vi gick dit. Där blev vi avprickade och fick även våra biljetter, ÄNTLIGEN :). Vi fick vänta där en stund till men stod då och pratade med lite trevliga fans fram tills det att vi blev insläppta i arenan. När vi kom in i på Tyrol så stod killarna redan på scenen och repade. De körde klart låten dom höll på med och sen sa Pierre att dom var väldigt sena så att dom skulle skippa resten av soundchecket och komma ner och prata med oss istället.
Nervösa som tusan stod vi och väntade medan killarna gick runt. Jag kan säga att här går mitt minne ihop lite, jag kommer inte riktigt ihåg vem som sa vad och så, haha, blir la så när man träffar sina favoritkillar :)
Men först kom iallafall Jeff till oss och vi snackade lite och sen frågade han om han skulle signera mitt papper vilket han gjorde och sen tog vi bilder med han, dock så glömde jag dumt nog att krama honom. Efter det kom Seb och då vågade jag förutom autograf och bild även fråga efter en kram. Sen kom Pierre till oss och han var så go, han frågade varför alla hade nummer på händerna och jag förklarade att det var ett kösystem Haha just det vi skakade även hand med alla och presenterade oss när dom kom, så gulligt. Iallafall när jag skulle ta kort med Pierre och vi ställde oss brevid varande så tryckte han liksom ihop oss så att vi stod jättenära. Så himla söt :) Precis som med resten av killarna så frågade jag om det var okej att jag kramade dom, bästa kramarna någonsin! Sen kom David (aka min ungdomskärlek), iklädd solglasögon fram till oss och han gav oss kramar redan när vi hälsade på varandra. Dock så hade dom släckt ner när vi skulle ta kort med han och därför ser vi ut som lik på både kortet med han och kortet med Chuck. Chuck och David kom till oss liksom samtidigt så Chuck gick till nästa sålänge medan David var hos oss, men han hade sedan 100% koll på att han skulle gå tillbaka till oss. Haha ni vill jag skriva "så himla gulligt" igen men känns som jag slängt mig med det uttrycket lite för mycket i detta inlägg så vi skippar det. Chuck kommenterade iallafall att vi hade typ likadana linnen på oss, eller nja nästan iallafall kom vi överens om. Han signerade även på Michelles arm.
Killarna var iallafall så himla goa och trevliga, tog sig verkligen tid och var så jordnära. Känns som en viss kille men lite för många "A" i sitt efternamn har lite att lära sig av dessa killar.
 | |
| Haha, jag och Jeff, kan inte sluta skratta åt denna bild. Ser så sjukt ut när jag har massa hår och han inget alls, haha! |
 |
| Jag och Seb, eller som Michelle kallar honom "Boxer-Robert" |
 |
| Blir så glad när jag ser denna bild. Jag tillsammans med fina Pierre. |
 |
| Hemskaste bilden på mig, men här är jag och david iallafall, fick bli i svart/vitt eftersom det blev så ljust pga blixten... |
 |
| Jag och Chuck |
Efter att vi va klara så var vi tvungna att gå ut igen (vet inte varför) men vi la iallafall våra jackor i garderoben och fick sedan vänta ett tag innan vi fick komma in igen. Fick platser på första raden lite till höger, vilket som sedan visade sig vara riktigt bra platser. Stod där tillsammans med en tjej som vi lärde känna lite i kön och under soundcheckpartyt. Verkligen världens gulligaste tjej. Vi stod och tjöta den timmen som var kvar innan förbandet gick på. Under denna tiden så fylldes det på med mer och mer folk men det var inte förens Simple Plan gick på som det blev riktigt trångt.
 |
| Förbandet, we the Kings! |
Vid 8 gick förbandet "We the Kings" på och körde ett par låtar, bland annat låten "Say you like me" som jag bara diggar mer och mer. Efter att dom var klara så döjde det en stund innan SP gick på och det skickades det runt skyltar som en tjej hade fixat med texten "Your songs saved our lifes" som vi höll upp när dom gick på scenen, och dom verkade verkligen uppskatta det. Jag hade bestämt mig för att verkligen njuta varje sekund på konserten och det var svårt att låta bli för det var verkligen helt underbart. Trots att revbenen kändes som det skulle krossas och det var varmt som tusan så var det så perfekt. Framför allt var det perfekt när mitt "Pierre-moment" hände. Pierre kollar plötsligt rakt på mig går fram till scenkanten och tar min hand, och håller den en stund. Ja jag vet hur töntigt detta låter med var verkligen underbara sekunder. När jag efteråt vänder mig om till Michelle ser jag hur alla som sett det bara ler mot mig :) Jag gör ett litet glädje skutt och fortsätter sedan att njuta av konserten. Var så himla många bra låtar det spelade så kan verkligen inte välja en jag tyckte vad bäst men Id anything var grym, och även summer paradise, jump, this song saved my live och typ alla andra. Konserten avslutades som vanligt med underbara "Perfect". Lyckades även efter konserten få till mig en halv spelningslista, haha. Hart ju en från senaste konserten så detta blir min andra.
 |
| De fina skyltarna |
 | ||||
| Tyvärr så var det ganska svårt att få skarpa bilder konserten, många blev helt kassa och några blev okej |
 |
| Nästan enda bilden jag lyckades få på Chuck, han är så gömd där bak |
 |
| Fotomässigt så var nog denna den bästa, har fler bilder som ligger på lager men dom får ni se senare! |
Jag och Michelle var sen jättehungrig så vi försökte ta oss ut, detta tog ju ett tag. Tog sen vagnen till donken och försökte äta lite, det gick sådär svårt att få i sig mat när alla känslor är kaos. Men skönast är att när vi sitter på donken så går plötsligt Lovisa (den lilla söta tjejen från konserten) förbi utanför hon kommer in till oss och får låna telefon eftersom hennes har dött. Efter att vi sagt hejdå till henne så försöker vi leta upp en buss till hotellet. Det gick sådär....haha. Vi gick tillslut från norrmalms hela vägen till djurgårdsbron mitt i natten innan vi tillslut hittade en buss som vi kunde ta. På den bussen satt dock världens trevligaste busschafför som tjötade med oss hela vägen till hotellet. Väl på hotellet tog jag ett härligt och välbehövligt bad och en cider, satt i badet och småskrattade för att jag var så lycklig. Sen så gick vi till sängs :). Efter det som förmodligen är den bästa dagen i mitt liv, tror t.o.m. att den slår 29/3 2008 (min första Sp-konsert)!
Förutom att det var en underbar konsert så hade jag också fått uppfylla en av mina drömmar, att få träffa Simple Plan :)
Haha, din sötnos!
SvaraRadera